God kväll alla rationalister!

Vad gör man när kroppen säger en sak och hjärnan en helt annan? Exakt så är det för mig nu. Kroppen säger att pluggandet får ta en paus, medans hjärnan säger att pluggandet bör fortsätta till åtminstone fredag. Frågeställningen som snurrat i mitt huvud hela kvällen är hur jag ska reagera i den hära situationen? Väljer jag att gå efter hjärnan så skadas kroppen och väljer jag att följa min kropp så "skadas" hjärnan. Innan ni får höra min lösning på problemet så vill jag börja med att tacka "Filosifi Björn", som fick mig att börja tänka i en aning filosofiska banor får jag lov att medge. Det är inte i vilka banor som helst, utan i rationalistiska banor. Nu undrar säkert en del av er vad som menas med "rationalistiska" banor. Med det menas att kunskap antingen kommer från tänkandet eller medföddheten. Att tänka i dessa banor har säket många av er redan listat ut skulle resultera i att jag egentligen inte skulle vara i behov av en massa pluggande för att utvecklas kunskapsmässigt, samtidigt som min kropp skulle levt i ett paradis. Är inte det bra? För mig är det bra, mer än bra.

Härmed förklarar jag  Simon Blom till rationalisternas rationalist och ingenting annat fram till sportlovet. Kroppen har redan börjat utvecklats i en positiv riktning och samvetet tog just semester. Känns redan underbart.

Mitt största samvetskal just nu ligger dock inte i hur pass mycket jag egentligen borde ägna denna tid till studier och inte bloggskrivande och en massa "ordbajs" rent utsagt, som på sin höjd kan få ett "smile" på era mungipor. Det ligger istället hur jag ska avsluta mitt livs första bloggskrivande. Tro mig det är inte bara en hjärncell som arbetar febrilt för att komma till en bra lösning just nu, eftesom att jag har bestämt att 19/2-08 ska lagras i långtidsminnet. Att avsluta en början på något fantastiskt inspirerande för kropp och själ på ett enkelt och "vardagligsätt" skulle kännas konstigt på något sätt för mig. Jag väljer därför att avsluta min livs första bloggdag, med en egen liten påkommen dikt.


Mina ögon kan tindra...
Mina läppar kan le...
Men sorgen i hjärtat...
Kan ingen se...
När jag härmed...
Avslutar dagens blogg...

Nu kan jag åtminstone drömma mig bort till sällan skådade marker med samvetet i behåll, som härmed blir min kommande uppgift denna kväll...



Kommentarer
Postat av: Petra

Härlig dikt Simon! :)

2008-02-21 @ 15:37:22
URL: http://petraq.blogg.se/
Postat av: sofja

Sköna funderingar !=)

2008-02-23 @ 13:17:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0