Simon "blomman" Blom

Då var man hemma i Piteå igen, efter närmare 6 dagar på "rymmen". Haft riktigt kul får jag lov att säga!

Idag gick vi igenom försäljningen, budgeten och ekonomin för Mange Schmidt projektet på arrangör utbildningen, som PDOL har. Kändes att man inte var helt borta efter alla rent utsagt "lärorika" timmar tillsammans med Jan fredman och hans (kalkuler). För er som undrar vem Jan Fredman är, så kan jag berätta att det är min (SP3E) förre ekonomilärare.

Ikväll ska jag bara kontrollera att allting är på sitt rätta har jag bestämt.

Lovar även att uppdatera min blogg bättre, nu när slutspurten av sportlovet har tagit sin början. Det får bli mitt "sportlovslöfte"?

PÖZZ!

Blev Luleå till slut!

Hunnit med både stan och hockey idag! Grym effektivitet med andra ord! Tänk om Luleå hade haft den effektiviteten under rören, ojojoj säger jag bara! Vet att jag var en "stygg" pojke där, men jag står för det.
 
Luleå hockey har problem just nu, men det blir nog tyvärr inte bättre genom att Lulefans lägger sig ner och gråter!Skämmigt var ordet!

Nu ska jag gömma mig under täcket så jag inte blir uppäten!

Puss & kram

Känns oerhört härligt att sportlovet äntligen har tagit sin början. Synd att det bara varar i en veckas tid, och att den tiden går oerhört snabbt!

Lagt upp allt material för hemsidan till vårat projekt hela kvällen kan man säga, och börjar bli en aning less nu faktiskt. Lovar att alla ni bloggläsare ska få ta del av hemsidan så snabbt den är klar. Kan redan nu avslöja att det är en hemsida runt Projekt Idrott &Glädje 2008.

Nu blir det nog att fortsätta vara social med mina kära msn kompisar ett tag i alla fall.

En fortsatt trevlig kväll till er alla! =)

Hejs!

Första träffen med PDOL idag, känndes väldigt inspirerande och tror verkligen fullt ut på det här. Gick igenom lite grunder bara vars PDOL står idag osv. Känns som att Carola tyvärr inte får plats i budgeteringen detta år. Min åsikt gällande detta får nog förbli en hemlighet.

Blev "lurad" av någon The Phone House" snubbe från Nacka, som var på Coop Forum i fredags att byta abonnemang och få en ny telefon på gratis. Inte för att jag har tänkt använda den, men som present till en nära eller kär kommer den säkert bra till hans.

Börjar känna pressen med projektarbetet, känns som att saker och ting måste börja hände snart för att mina planer inte ska gå i fallo, men en sak ska gudarna veta och det är att Simon viker minsann inte ner sig i första taget. Även fast det känns tungt så är ju misstagen vår största kunskapskälla, så jag får väll gå efter den teorin den hära gången, även fastän jag ibland inbillar mig att det vad jag säger och gör ALDRIG är fel. Det som känns jobbigast just nu är att få till en rikitgt fin hemsida.

Luleå-Modo
En match jag bara inte får missa. Vill verkligen se med egna ögon hur Modo en gång för alla förnedrar "Norrlands stolthet". Synd inte Peter Forsberg valde att avsluta säsongen i Modo. Dessvärre roligare för HV71, som nog slipper Forsberg i sm-finalen, men för det kommer dem inte ha en chans att rå på fjolårsmästarna. När slutetspelet börjar startar Modo.

Härnäst blir det en varm bastu, och sen får nog fantasin föra mig genom resterande del av kvällen gissar jag.

Hejs!

Vad gör man när kroppen säger en sak och hjärnan en helt annan? Exakt så är det för mig nu. Kroppen säger att pluggandet får ta en paus, medans hjärnan säger att pluggandet bör fortsätta till åtminstone fredag. Frågeställningen som snurrat i mitt huvud hela kvällen är hur jag ska reagera i den hära situationen? Väljer jag att gå efter hjärnan så skadas kroppen och väljer jag att följa min kropp så "skadas" hjärnan. Innan ni får höra min lösning på problemet så vill jag börja med att tacka "Filosifi Björn", som fick mig att börja tänka i en aning filosofiska banor får jag lov att medge. Det är inte i vilka banor som helst, utan i rationalistiska banor. Nu undrar säkert en del av er vad som menas med "rationalistiska" banor. Med det menas att kunskap antingen kommer från tänkandet eller medföddheten. Att tänka i dessa banor har säket många av er redan listat ut skulle resultera i att jag egentligen inte skulle vara i behov av en massa pluggande för att utvecklas kunskapsmässigt, samtidigt som min kropp skulle levt i ett paradis. Är inte det bra? För mig är det bra, mer än bra.

Härmed förklarar jag  Simon Blom till rationalisternas rationalist och ingenting annat fram till sportlovet. Kroppen har redan börjat utvecklats i en positiv riktning och samvetet tog just semester. Känns redan underbart.

Mitt största samvetskal just nu ligger dock inte i hur pass mycket jag egentligen borde ägna denna tid till studier och inte bloggskrivande och en massa "ordbajs" rent utsagt, som på sin höjd kan få ett "smile" på era mungipor. Det ligger istället hur jag ska avsluta mitt livs första bloggskrivande. Tro mig det är inte bara en hjärncell som arbetar febrilt för att komma till en bra lösning just nu, eftesom att jag har bestämt att 19/2-08 ska lagras i långtidsminnet. Att avsluta en början på något fantastiskt inspirerande för kropp och själ på ett enkelt och "vardagligsätt" skulle kännas konstigt på något sätt för mig. Jag väljer därför att avsluta min livs första bloggdag, med en egen liten påkommen dikt.

Hur skulle man någonsin kunnat tänka sig att just jag av alla skulle ha skaffat mig en egen blogg och halvblotta mina känslor och tankar för kända som okända ansikten?

Lärare som icke lärare säger att vad man än skriver så måste man börja första stycket med någonting intressant, för att på så vis ha möjligheten att få sin text genomläst och inte genomskuggad. Frågan är då om min inledande text var någonting som lockade dig eller någonting du enbart kännde dig tvingad att läsa för att ha några spydiga kommentarer att komma med när tillfälle ges?

Så här långt känner jag mig grymt nöjd eftersom att jag  lyckats svamla till mig 117 ord till just din hjärna. Kom ihåg att jag enbart menade dig och ingen annan.

Sportlov är verkligen någonting som min kropp och själ behöver just nu, och kommer verkligen lägligt när hetsen med alla läxor, saker man ska hinna med samt människors behov av tillfredställelse är som störst och mest krävande.

Efter fyra stycken som tagit mig närmare 14 minuter 13 sekunder och 12 hundradelar att skriva så känns det som att det här får bli slutet av början på någonting nytt som Simon Blom förhoppningsvis har skapat ett ihållande beroende för.

Hejs!